Utveckla ditt nymffiske
Fiske med nappindikator och nymf har inte alltid lockat mig. Det var först under en resa till Nya Zeeland som jag lärde mig tekniken ordentligt. Här används den flitigt eftersom fisken under långa perioder sällan stiger för att ta en torrfluga. Tekniken kallas också ofta för New Zealand Tackle. Jag hade gjort ett par trevande försök före resan men tyckte det kändes omständligt och kanske lite osportsligt med mer än en fluga på tafsen. Men mina åsikter ändrades alltså med erfarenheten och jag upptäckte att det kunde vara ett grymt roligt sätt att fiska på, även hemma i Sverige och speciellt när man fiskar i klara vatten. Att se fiskens vita mundelar blixtra till när den tar nymfen och nappindikatorn dyker är mycket spännande. Men tekniken är också effektiv i färgade och starkt strömmande vatten.Platser som känns heta men där det är svårt att upptäcka fisken i vattnet kan man effektivt söka av med en uppströms fiskad nymf och nappindikator. När fisken vägrar stiga till ytan för att ta en torrfluga är det bra att ha en plan B.
Till en början använde jag mig av en nappindikator tillverkad i foam för att ha kontroll på nymfen. Sedan gick jag över till stora torrflugor med tafsen till nymfen bunden i krokböjen. Men så snart jag lärt mig att binda nappindikatorfluga med öglor av nylonlina använder jag mig uteslutande av den lösningen. Man binder in en ögla i fronten av flugan och en i baken. Det ska vara en stor torrfluga med bra flytkraft. Genom nylon-öglorna trär man sedan tafsen. Man knyter alltså inte tafsen till flugans kroköga utan fäster genom att vika tafsen, trä öglan som bildas genom frontöglan och över nappindikatorflugan. Sedan tar man änden på tafsen, där nymfen ska sitta, och trär den genom den bakre nylonöglan. Det blir alltså en ögla till ögla-infästning fram på nappindikatorflugan, vilket gör det möjligt att justera avståndet till nymfen på ett smidigt sätt.
Det är avståndet mellan nappindikatorflugan och nymfen som bestämmer hur djupt nymfen fiskar. Hur tung den är och hur snabb strömmen i vattnet är påverkar också. Något som man alltså måste ha med i beräkningarna när man väljer hur långt upp på tafsen man placerar nappindikatorflugan.
Som oftast när man fiskar med nymf presenteras flugan uppströms fisken. Det gäller att den landar på ett lagom avstånd från fisken för att den ska hinna sjunka ner till rätt djup. Ibland när fisken är svår att lura till hugg gäller det att nymfen presenteras precis framför ögonen för att den ska vilja ta. Att beräkna hur snabbt nymfen sjunker och hur långt uppströms fisken man ska presentera flugan kan vara svårt. Ofta krävs det många försök innan nymfen driver på rätt djup.
Det är framför allt vid dessa tillfällen en justerbar nappindikatorfluga har stora fördelar jämfört med andra varianter. I stället för att kapa och knyta om tafsen kan man med denna teknik lösgöra tafsen i nylonöglorna och enkelt justera avståndet till nymfen. Ytterligare en fördel är att man har en indikator som fiskar. Till skillnad från när man använder sig av ulltuss eller foamindikator finns alltså möjligheten att fisken hugger på indikatorn. Effektivare och roligare!
För att nappindikatorflugan inte ska glida när man kastar bör man fästa den på den grövre delen av tafsen, där den är minst 0,20 millimeter tjock. En stor fluga kräver inte att man fiskar med tunn tafs. Tar fisken indikatorflugan är huggen ofta väldigt aggressiva och då kan det också kännas tryggt att tafsen inte är för klen. Till nymfen under däremot kan man använda sig av valfri dimension.
Det går också att fiska med två eller flera nymfer på detta sätt. En oförtyngd nymf bunden i krokböjen på en tung nymf är en effektiv variant. En nymf som inte är förtyngd beter sig mer naturligt och med denna teknik får man ändå ner den på rätt djup. Det kräver dock lite träning för att lära sig kasta med en sådan rigg. När man kastar med nappindikatorfluga och tung nymf gäller det att använda sig av stora öppna linbågar för att nymfen inte ska haka i tafsen. Denna teknik gör det svårt att kasta långt. Man får i stället försöka smyga sig närmre fisken för att kunna presentera flugorna med korta, precisa kast. Att stå nära fisken gör det också enklare att se när indikatorn dyker och när mothugget ska sättas in.
Bind en nappindikator
Den här varianten, Super Hopper Dropper, är bara ett exempel på hur en nappindikatorfluga kan bindas. Det viktiga är att den landar rätt, flyter bra och syns tydligt. Kan man dessutom imitera något där man fiskar ökar så klart chansen.
Krok: Använd krok med långt skaft och brett gap.
Öglor: Fäst in öglor av 0,50 mm nylon.
Kropp: Täck kroken med valfri dubbing i förebildens färg. Ovanpå fästs en foamremsa något längre än kroken i båda ändar. Överbliven foam i framänden viks sedan tillbaka och binds fast för att hålla ner vingen och samtidigt bilda flugans huvud.
Undervinge: Krystal Flash.
Övervinge: Hjorthår.
Ben: Ultra Lace Tubing (en styv och tunn slang) som stabiliserar flugan på vattnet.
TIPS:Bind in en ljusröd foambit ovanpå huvudet så att flugan blir lätt att se på vattnet.
