Gädda på flugspö – vild och vacker

Sedan kom flugfisket. Nu menar jag inte flugfiske efter gädda, nej, det fanns det väl ingen som höll på med? Det var flugfisket efter öring, röding, sik och harr som helt uppslukade min fisketid och så var det länge. Visst, det dök väl upp en avfälling här och där som fiskade gädda med fluga men det kändes väldigt udda, inte åt väl gäddor flugor? Gäddorna dök dock upp som bifångster ibland när man var ute efter annat. Som när vi hade fiskat en hel natt i norska Sömåa under tidigt 90-tal och Robert plötsligen skriker till och hoppar baklänges i vattnet samtidigt som flera kraftiga virvlar breder ut sig framför hans fötter. Han har just drillat en grann harr som dragit till sig intresset från en drygt meterlång gädda som gjor- de flera utfall efter den panikslagna harren. Dramat slu- tade väl, tror vi, för både Robert och harren som släpptes en liten bit bort.

Eller den där vackra augustimorgonen för många år sedan när jag i det tidiga morgonljuset tog mig ner till Idsjöströmmen för att försöka fånga en storharr, eller varför inte en öring? Det var en perfekt morgon och redan efter en halvtimma hade jag lyckats landa två fina harrar på torrfluga, den ena en bra bit över 50 centimeter. Men efter det så slutade fisken vaka, trots att det fortfarande driftade insekter så såg jag bara enstaka vak, så jag be- stämde mig för att prova med att fiska nymf. De djupa hå- lorna nedanför bron kan ibland bjuda på fin fisk. Sagt och gjort, på med en ganska stor bäcksländenymf fiskad ge- nom långa drifter nära botten. Rätt som det är så stannar tafsen upp och jag lyfter spöet, där nere i det mörka vatt- net svarar det med en kort, vresig rusning som får hjärtat att fara upp i halsgropen. Jag ser för mitt inre en jätteharr, ett monster på 70 centimeter eller kanske mer! Efter en stund blir jag fundersam, kan det vara en öring? Fajten är inte typisk, men det kan vara en öring. När jag väl får upp fisken till ytan så tror jag knappt mina ögon, en gädda på bortåt 3 kilo med min bäcksländenymf längst ut i den taggiga käften.
Gäddan blev sedermera middag, med pepparrot till, det är inte fy skam det heller!
Så här var det under många år, enstaka plötsliga möten med gäddor som oftast slutade i ett vilt tumult, men säl- lan med en landad gädda.

Allt detta ändrade sig för knappt två år sedan när jag för första gången åkte till Blekinge med ett gäng andra fiskare för att fiska gädda. Jag hade skaffat mig ett spö och rulle, några inköpta flugor och en rejäl tång. Jag var fortfarande ganska skeptisk, men nu skulle det fiskas gädda. Det var i slutet på oktober och när vi hittade fram så var väderprognosen allt annat än gynnsam, regn och kraftig blåst. Men nu var vi här så gädda skulle det fiskas.

I början var det ganska trögt, vi åkte omkring och letade efter vatten som det gick att fiska i. På många ställen var det grumligt och eländigt, medan vinden gjor- de andra platser hopplösa. Några av de andra lyckades fånga gäddor, men för mig gick det sämre, jag kände att jag inte hade en aning om vad jag sysslade med. Det var en både spännande och en smula obehaglig känsla. En eftermiddag hittade vi en vik som visserligen var utsatt för vinden men som var skapligt klar och det gick att hitta platser att kasta på. Rätt som det var när jag står där och kastar, lite håglöst som man gör när man inte har fångat något, så reser sig vattnet fyra, fem meter bakom min fluga. En plog far fram och slutar med en virvel samtidigt som det tar tvärstopp där ute!
Tre saker händer mig just då, jag tappar linan halvt i panik, hjärtat slår dubbelslag och jag blir

gäddflugfiskare. Fisken som greppat min fluga hoppar och ruskar på huvudet och i ett av hoppen så far gäddan åt ena hållet och flugan åt det andra. Jag står där och stirrar med upp- spärrade ögon mot vattnet och skakar i hela kroppen. När jag lugnat mig inser jag att det här knappast var någon monstergädda, snarare en fisk på kanske 70-75 centime- ter, men vilket påslag! Vattnet där fisken hade stått var inte mer än någon halvmeter djupt. Det här, det var något helt annat än att fiska med wobbler eller att meta, det här var visuellt, rörligt och brutalt!
Senare den helgen så landade jag ett gäng gäddor, den största kanske på 4 kilo eller så, men satan! Vilket fiske!

Efter den där första resan så har jag återvänt regelbundet, jag sitter faktiskt här och planerar nästa resa just nu. Förhoppningsvis så kan mina bilder från några av våra fisketurer ge inspiration att testa gäddan som flugfisk, det finns massor med fina vatten runt om i landet. Jag ser mig fortfarande som en novis på gäddfiske med fluga och har mycket kvar att lära mig. Men mitt nyfunna fiske lockar mig, det är spännande med alla nya flugor, ny taktik och nya prylar.
Prylarna försöker jag hålla till ett minimum, några flugor i en zip-loc påse i fiskejackan, ett par färdiga tafsar och några krokar. En lång peang och en rejäl tång finns med som också kan användas för att klämma in krokhul- lingen. En linbricka för att slippa lintrassel, spö, rulle och på vissa platser en vadarstav. Det är allt som behövs, för- utom fiskekläder. Jag har fastnat för Blekinge, dels passar den period som fisket där är som bäst, från sent i oktober till mars, mig utmärkt. Då konkurrerar det inte med så mycket annat fiske, dels älskar jag det faktum att man in- te behöver båt. Flytring kan vara en bra idé och visst, med en båt så kan man åka mellan fiskeplatserna, men för mig så är det vadfisket på grunt vatten som lockar mest.

De senaste resorna har vi haft Sandhamn Marine som utgångspunkt för fisket. Men vissa dagar har det inneburit långa resor för att komma undan elak ostlig vind men campingvärden Uffe har blivit en god vän och tipsar oss alltid om fiskbara platser. Hur man väljer att bo är ju upp till var och en, det finns allt från vandrarhem till fina hotell i närområdet, men camper inriktade på fiske efter gädda ger en hel del fördelar i mina ögon.
I det här numret berättar Henrik Larsson om tre fis- kecamper i Blekinge som alla servar gäddfiskare. De er- bjuder lite olika möjligheter, men det är ju det som är den stora glädjen, det är gott om vatten och gott om gäddor. Det finns helt enkelt utrymme för massor av fiskare.

FAKTA:
Lämplig utrustning för gäddfisket.
Spö: Klass 8-9 klarar alla gäddor och de flesta flugorna.
Rulle: I samma klass, det behövs inte massor med backing men stora gäddor kan göra körare på 20-30 meter.
Lina: För fisket i Blekinge är en flytlina perfekt. För andra vatten kan en intermediate eller t.om en sjunklina behövas.
Flugor: Antingen tuber eller flugor bundna på enkelkrok. Jag gillar personligen att fiska med bara en hullinglös enkelkrok. Det gör det lättare och skonsammare att lossa gäddorna. Dessutom minskar det risken för blodvite. Det är lätt att sätta en stingerkrok i fingret när en stor fisk kränger när man ska lossa kroken.

} else {