Höstbågen gillar mjukhacklat

Ännu ett flugbyte och nu börjar det snart likna desperation. Fisken rör sig inom kastvänligt avstånd och visar sig genom små försiktiga sippvak, vilket i normala fall tyder på kläckande f jädermyggor. Men efter att ha testat alla myggimitationer i asken och fortfarande kammat noll börjar jag bli alltmer tveksam. Det samt att fisken emellanåt avslöjar sig med svepande plogvågor och plaskvak, gör att jag börjar bli mer uppgiven.Det är en härlig gråmulen höstdag i början av september och vi, Patrik och jag, fiskar efter regnbåge i en sjö med en lätt vindkrusad vattenyta. Med tanke på alla vak, så borde det vara upplagt för kanonfiske. Patrik som befinner sig på andra sidan sjön, har dock börjat drilla fisk och till slut kan jag inte hålla mig, utan vevar upp och traskar över till honom. När jag kommer fram är han i full färd med att styra in en vacker, silverblank höstbåge mot håven. Efter en försiktig avkrokning släpps fisken tillbaka i det knappt åttagradiga vattnet. Ett par pumpningar med gällocken, ett slag med stjärten och så är den borta.När jag frågar Patrik vad den tog på, visar han mig en tilltufsad flymf i ljusbrunt och förklarar att det är en imitation av en kläckande dammslända. Han hade också, utan framgång, prövat olika fjädermyggor, tills han upptäckte upptäckte en nykläckt dammslända på ytan. Då skiftade han till den bruna flymfen. När jag studerar vattenspegeln i viken utanför Patrik, upptäcker även jag de små blänkande seglen, som avslöjar de nykläckta sländorna. Jag hade missat dem där jag fiskade eftersom vattenytan var mer krusad ansatt av vinden. Men förmodligen var den största orsaken att jag inte tittade efter dem, utan tog för givet att fisken åt fjädermyggor. Patrik förklarade också att de kraftigare vaken vi sett och hört gjordes av fisk som jagade ikapp de snabbt stigande nymferna. Eftersom Patrik är en vänlig själ, delade han med sig av sina flymfer och väl tillbaka på min plats visade det sig att vi hittat rätt. Redan i första utlägget sög det i av en urstark fisk som krokade sig själv. Efter en sedvanlig hård fajt lät den sig ledas in över håvkanten, en underbar höstfisk i klockren kondition.Dammsländorna är inte särskilt stora, 5- 8 mm och hittas främst i stilla- eller i långsamt rinnande vatten. Nymferna är duktiga simmare och kläcker fritt i vattenytan, vilket förklarar de kraftiga plaskvaken vi såg. Dammsländorna representeras av två arter, den gula, som kläcks främst under sommaren, och den bruna, som kläcks tidigt och sent på säsongen.Det är framför allt under den sena kläckningen som jag haft bra fiske med dammsländeimitationer. Lugna sensommar- och höstdagar kan man i vissa vatten uppleva rena armador av nykläckta dammsländor. Då är de en riktig plusmeny för fisken, som ses serievaka och vägrar att stiga till något annat. Men oftast har jag upplevt att det främst är de kläckande nymferna som väcker fiskens intresse. När nymferna stiger relativt snabbt är det lätt att förväxla dessa vak med fisk som jagar nattsländepuppor. I samband med att dammsländorna kläcker använder jag två olika imitationer, en flymf och en torrfluga. Torrflugan jag använder är en imitation av en dun och har utvecklats Rolf Ahlqvist. Främst har jag använt den efter regnbåge, men också öring och till och med röding gillar den skarpt.För några år sedan bjöd den på ett fantastiskt fiske i en jämtländsk tjärn. Fisken gick systematiskt och åt av sländorna som hade samlats i stora sjok i en vik. Då var det röding som var på jakt och det gällde att vara extra försiktig. Jag lyckades med diverse kryp- och ålningsstilar att ta mig fram till ett par meter från strandkanten. Närmare än så vågade jag inte gå eftersom gungflyets vibrationer ut i vattnet kunde avslöja min närvaro. Med ett försiktigt kast placerade jag flugan ett par meter utanför strandlinjen. Minns än idag hur jag igenom det klara vattnet kunde följa rödingens långsamma rörelser upp mot flugan. Den vägde 1,2 kilo och var en av den säsongens höjdpunkter.Oftast fiskar jag med flymfen, trots att den naturliga förebilden knappt blir större än 8-9 mm, så binder jag oftast mina flymfer i storlek 12 och 14. Jag binder dem ganska korta och gärna med lite kraftigare kropp än vad som annars är brukligt för mjukhacklade flugor. Som regel fiskar jag med två flymfer samtidigt, eller när jag är osäker, en flymf i kombination med en mjukhacklad nymf. Tänk på att alltid fiska av strandkanten innan du vadar ut, annars kan du skrämma bort fisk som går strandnära. Det har du förmodligen hört sägas förut, men det har hänt mig vid ett flertal tillfällen att jag lagt ut tafsen med flugorna och sedan repat av fluglinan för att börja kasta. När jag sedan lyfter tafsen för att kasta, har jag ett par gånger krokat fisk under spötoppen.Flymfen fiskar jag hem genom handtvist, gärna ganska snabbt. Men som alltid gäller det att variera hemtagningen, långsamt, snabbt, djupt och ytligt. Läste ett bra tips av en duktig engelsk flugfiskare. Han sa: Fiska alltid hem flugan med variation, som att du alltid har en fisk som förföljer din fluga och som du vill provocera till hugg. Fisken smyger i sin jakt på nymferna och huggen kan därför ibland vara ganska försiktiga. Men efter att den har krokats bär det oftast av med brutal kraft.Efter att ha tappat en del fisk i början lärde jag mig att istället för att göra ett vanligt mothugg med spöet så krokar jag nu fisken genom att göra en kraftigare handtvist. När fisken väl är krokad så släpper jag snabbt linan så attden fritt kan rusa iväg.